VÄNTA BARN
|
För tidigt värkarbete
Det är normalt att föda upp till tre veckor före den beräknade tidpunkten för förlossning (efter 37 fullgångna veckor) och två veckor efter (efter 42 fullgångna veckor).
För tidigt värkarbete och för tidig förlossning kan innebära stora risker för barnet, framför allt om barnet föds före 33:e graviditetsveckan. Det största problemet är att barnet föds med omogna kroppsorgan, framför allt omogna lungor.
Varför börjar förlossningen?
Varför förlossningsvärkarna sätter igång är inte helt klarlagt, men ett samspel mellan mamman, fostret och moderkakan är viktigt.
Hormonet oxytocin spelar också en viktig roll för att sätta igång sammandragningar i livmodern. Det närbesläktade hormonet vasopressin, som är viktigt för njurfunktionen, har sannolikt också stor betydelse för värkarbetet.
Oxytocin och vasopressin bildas hos mamman i nedre delen av hjärnan och frisätts via hypofysens baklob. Även fostret kan bilda dessa båda hormoner - inte minst vasopressin - under tillstånd av stress, till exempel vid förlossningsvärkar. Hormonerna kan också bildas i livmodern, moderkakan och fosterhinnorna.
Andra faktorer som är viktiga för att förlossningsarbetet ska starta är en grupp substanser som kallas prostaglandiner. De bildas också i livmodern och livmodertappen, framför allt i slemhinnan.
Vad är för tidigt värkarbete?
För att man ska ställa diagnosen för tidigt värkarbete ska du ha regelbundna sammandragningar som påverkar livmoderhalsen.
Du ska ha regelbundna livmodersammandragningar minst fyra gånger per 30 minuter. Varje sammandragning ska vara i minst en halv minut. Livmoderns sammandragningar brukar mätas med en tryckkänslig dosa som spänns fast med en gördel på magen över livmodern.
Livmoderhalsen ska vara utplånad till mer än 50 procent (avkortad till halva längden). Läkaren kontrollerar det genom att undersöka dig via slidan. Då kan han eller hon också se hur öppen livmoderhalsen är.
Illustration av bibehållen och halvt utplånad livmoderhals.
Livmoderhalsen måste vara öppen mer än 2 cm. Den öppnar sig när fosterhuvudet tränger ner i bäckenkanalen.
Andra tecken på att förlossningen är igång är att
- fostrets huvud står långt ner i bäckenkanalen.
- livmoderhalsen inte är bakåtriktad utan har börjat vända sig så att den är riktad nedåt.
När förlossningen är igång börjar livmoderhalsen öppna sig (se pilen). Öppningsgraden mäts i centimeter.
Varför börjar förlossningen för tidigt?
Lite mer än var tjugonde förlossning i Sverige börjar för tidigt. Ofta beror det på komplikationer under graviditeten. ´
Tidigare förlossningar
Om du redan tidigare har drabbats av för tidiga värkar och förlossning är risken något större för att det ska hända även under en följande graviditet - men det behöver inte bli så.
Biologiska och sociala riskfaktorer
Det är vanligare med för tidigt värkarbete hos mycket unga blivande mammor och hos kvinnor som är över 35 år. Rökning och missbruk av andra droger, möjligen med undantag av alkohol, ökar också risken för för tidigt värkarbete. Andra riskfaktorer är stressigt arbete, dåliga sociala förhållanden och dåligt näringstillstånd - undernäring är nästan alltid kopplat till missbruk.
Infektioner
När värkarbetet startar för tidigt beror det ofta på en infektion.
Att vattnet går för tidigt beror ofta på infektioner i livmoderhals och fosterhinnor. Då ökar också risken för att förlossningen ska starta för tidigt. Bakterier kan sprida sig från slidan upp till moderkakan och fosterhinnorna.
Urinvägsinfektion är också en vanlig och viktig orsak till för tidigt värkarbete.
Blödning
Blödning före förlossningen är ett viktigt tecken på att något har inträffat som kan orsaka för tidigt värkarbete. Man kan få blödning och värkar av att moderkakan börjat lossna från livmoderväggen - denna typ av värkar är mycket svåra att stoppa.
Om moderkakan helt eller delvis ligger framför fostret och blockerar förlossningskanalen kan det också ge blödningar och för tidigt värkarbete. Oftast måste man då förlösa med kejsarsnitt.
Utspänd livmoder
Graviditeter med mer än ett foster eller med för mycket fostervatten kan spänna ut livmodern och öka risken för att värkarna ska starta för tidigt.
Andra komplikationer
Livmodermissbildning eller ett missbildat foster kan också öka risken. Andra tillstånd som ökar risken för för tidigt värkarbete är havandeskapsförgiftning och slapp livmoderhals.
Behandling av för tidiga förlossningsvärkar
Om du får för tidigt värkarbete måste förlossningsläkaren alltid avväga fördelarna med att stoppa värkarna mot riskerna.
Om du har en svår sjukdom kan det för din skull vara nödvändigt att avsluta förlossningen för att kunna ge dig full behandling. I en sådan situation kan också barnet ha det bättre utanför än inne i livmodern.
Ju tidigare under graviditeten du får värkar, desto angelägnare brukar det vara att stoppa dem. Om man lyckas med det och får livmodern att slappna av kan orsaken till värkarna många gånger undanröjas. Ett exempel är urinvägsinfektion, som ofta snabbt kan botas med antibiotika.
I vissa situationer, till exempel vid för tidig avlossning av moderkakan, går det knappast att stoppa värkarna med läkemedel. Dels är den värkstimulerande effekten av avlossningen för stor, dels vill man inte stoppa dem. Barnet måste oftast förlösas snabbt för att inte dö på grund av blödningen. Ofta är det så bråttom att du i stället behöver förlösas med kejsarsnitt.
Tidigt under graviditeten (före graviditetsvecka 30) kan bara några dagars fördröjning av förlossningen vara ytterst värdefull för fostret. Man kan då hinna ge behandling med kortison som gör att fostrets lungor mognar fortare.
Perioden med avslappad livmoder kan också användas till att transportera dig till ett sjukhus där det finns specialkompetens för att ta hand om och vårda för tidigt födda barn.
Det läkemedel som fram tills de senaste åren har varit vanligast för att stoppa för tidiga värkar är Bricanyl (terbutalin), som egentligen är en medicin mot astma.
Bricanyl stoppar i stor utsträckning värkar, men har mycket biverkningar. Behandlingen kan ge flera oönskade effekter, t.ex. kraftig hjärtklappning hos mamma och foster, andningspåverkan hos mamman och risk för graviditetsdiabetes om man använder Bricanyl under längre tid.
I Sverige har ett läkemedel av en helt ny typ tagits fram och registrerats. Det heter Tractocile (atosiban). Ämnet blockerar effekten av hormonerna oxytocin och vasopressin på livmodern. Läkemedlet är minst lika effektivt som Bricanyl, men verkar mycket mer direkt på livmodern, och risken för biverkningar är därför mindre.
Källa: GrowingPeople
|
|
