FÖRLOSSNING
|
Vad händer direkt efter förlossningen?
Det som väntar efter barnets födelse är en lång sjukhusvistelse - ofta lika långvarig som den beräknade återstoden av graviditeten – där vägen fram sällan är rak. Vårdtiden innehåller vanligen både moment av framgång att glädjas över och bakslag att oroas av.
Att barnet föds för tidigt innebär att era planer för den närmaste framtiden måste göras om i en hast för att ni ska kunna vistas hos det nyfödda barnet under vårdtiden. Ibland vårdas det för tidigt födda barnet vid specialavdelningar långt från hemorten, vilket ofrånkomligt leder till att den övriga familjen splittras för en tid. Utmaningen för vården är att ge barnet de bästa tänkbara förutsättningarna för att överleva till ett gott liv och att stödja er föräldrar och resten av familjen i den processen.
När barnet föds står barnläkare och sköterska från neonatal-avdelningen redo att ta emot barnet. Barnet läggs på ett särskilt bord som är utrustat för att ge stöd för livsviktiga funktioner.
Om barnet inte är alltför tidigt fött och mår bra kanske det först kan bekanta sig något med mor och far, men många gånger tar man barnet direkt till det väntande vårdlaget.
Hålla värmen
Ett mycket för tidigt fött barn har svårt att hålla temperaturen och för att förhindra nedkylning täcks barnet med varma dukar. Många placerar också barnet i en plastpåse där bara huvudet sticker ut för att behålla värmen bättre.
Hjälp att andas
Nu är det viktigt att andningen kommer igång. Barnets lungblåsor ska tömmas på vätska och fyllas med luft. Om barnet inte andas hjälper barnläkaren till med andningen genom att använda en andningsmask som placeras över barnets näsa och mun. Genom masken kan man ge andetag åt barnet och tillföra luft och syrgas efter behov. Barnets hjärtslag avlyssnas också, och en ökande puls är ett gott tecken på att barnet kan ta emot den hjälp som ges.
Om barnet är livskraftigt och andas regelbundet kan det vara tillräckligt att fortsätta med en enkel form av andningshjälp som innebär att luften tillförs med ett lätt övertryck genom en mask eller en ”kontakt” via näsborrarna.
Många gånger orkar ett barn som är fött vid 25 veckor inte andas tillräckligt själv. Då måste man hjälpa till med en respirator, och inför den behandlingen intuberas barnet. Det betyder att man placerar en mjuk slang i luftstrupen (slangen heter egentligen trakealtub eller bara ”tub”) som sedan kopplas till en särskild respirator för för tidigt födda barn.
Tuben kan gå via munnen eller näsan. Respiratorn kan därefter anpassas till barnets lungfunktion så att andningen blir tillräcklig. När lungorna vidgas med luft kommer också blodcirkulationen genom lungorna igång så att blodet kan transportera syre ut till kroppens olika organ och föra bort den koldioxid som bildas vid ämnesomsättningen.
När barnet är intuberat kan man också ge ett ytspänningsnedsättande ämne (surfaktant) som finns i otillräcklig mängd hos för tidigt födda. Surfaktant är en vätska som man sprutar ned i lungorna genom tuben. Den gör att lungblåsorna (alveolerna) får minskad ytspänning och då utvidgas de lättare och fylls bättre med luft. Ibland behöver den behandlingen upprepas.
Blodprover och dropp
När andningen och blodcirkulationen i kroppen är under kontroll är det dags att ta blodprover och ge dropp. För detta används ofta katetrar som passerar in till blodbanan genom naveln. Naveln har ingen känsel och blodkärlen i navelsträngen är lätta att se på tvärsnittsytan där navelsträngen skärs av. Därför är det förhållandevis enkelt att använda navelkateterisering för att ta blodprover och ge näringsdropp. Ibland ger man också dropp och tar prover i blodkärl på armar, ben, eller huvud.
|
Källa: GrowingPeople
|
|
