VÄNTA BARN
|
Prover och kontroller under graviditeten
När du är gravid erbjuds du flera rutinkontroller på bland annat din barnmorskemottagning/ mödravårdcentral (MVC). Rutinerna för vilka prover som tas, frågor som ställs och undersökningar som görs varierar från den ena barnmorskemottagningen till den andra. Det beror också på just din sjukdomshistoria, allmäntillstånd och hemförhållanden. Trots alla dessa aspekter finns ett basprogram för mödrahälsovården. Alla prover och undersökningar som erbjuds är frivilliga.
Rutinprover hos barnmorskan
Under din graviditet kommer du att besöka din barnmorska i genomsnitt 9-10 gånger. Nedan kan du läsa vad som görs på barnmorskemottagningen vid dessa besök.
Mäta livmodern (Symfys-fundusmått)
På barnmorskemottagningen mäter barnmorskan din livmoder. Det görs vid varje besök ungefär från graviditetsvecka 25. Barnmorskan mäter med ett måttband från blygdbenet till livmoderns överkant på utsidan av din mage. Värdet ritas sedan in i ett så kallat gravidogram i din journal. Det finns en ”normalkurva”, men man behöver inte följa den kurvan exakt. Kurvan ger en generell bild över hur fostret växer. Tillfälliga skillnader på kurvan är normalt. Det kan vara olika barnmorskor som mäter lite olika.
Om mätningen visar att barnet växer mindre än det bör undersöker man vidare. Då kan du få gå på en viktskattning av barnet som utförs med ultraljud. Då får man en bättre bild över hur barnet växer.
Vikt
Det finns ingen ”optimal viktökning” under graviditeten. Däremot kan information om din vikt komplettera övriga undersökningar som görs. En extremt snabb viktökning eller viktnedgång i vissa veckor säger till exempel att något inte står rätt till. På en del barnmorskemottagningar får du själv väga dig och tala om vikten för din barnmorska. Fråga alltid om du är orolig. Följande riktlinjer har tagits fram av Institute of Medicine:
BMI vid graviditet
- BMI före graviditeten under 19,5. Rekommenderad viktökning under graviditet 18 kg.
- BMI före graviditeten 19,5–26. Rekommenderad viktökning under graviditet 11,5–16 kg.
- BMI före graviditeten 26–29. Rekommenderad viktökning under graviditet 7,5-11,5 kg.
- BMI före graviditeten över 29. Rekommenderad viktökning under graviditet minst sex kg.
Det finns ingen rekommenderad övre gräns idag eftersom det inte finns tillräcklig information om den gruppen kvinnor.
Blodtryck
Blodtrycket mäter man genom att barnmorskan sätter en blodtrycksmanschett runt din arm. Sedan lyssnar han eller hon på din puls genom ett stetoskop. Blodtrycket kontrolleras varje gång du besöker barnmorskemottagningen. Normalt sjunker blodtrycket i början av graviditeten för att ligga som lägst i mitten. Mot slutet stiger den igen till nivån du hade före graviditeten.
Högt blodtryck kan ibland vara ett tecken på havandeskapsförgiftning, men det kan också stiga om du är orolig eller nervös. Be i sådana fall barnmorskan ta om det efter en stund när du slappnat av.
Lågt blodtryck är i regel inga problem. Men du kan känna dig extra trött och kanske lite yr.
Lyssna på fosterljud
Ett annat sätt att se att barnet mår bra är att lyssna på fosterljud, främst barnets hjärtljud. Man ser att barnets hjärtfrekvens är normal. Från ungefär femte månaden kan man höra barnets hjärtslag med ett vanligt stetoskop. Man räknar hjärtats slag per minut. Mellan 110 och 160 slag per minut är normalt. Oftast använder man en så kallad doptone, en liten ultraljudsapparat med förstärkare så du också kan höra barnets hjärtljud.
Blodprover
Blodprov tas på mamman för att mäta olika saker. Här följer några exempel:
Blodgrupp
Vid första besöket på mödrahälsovården tar man ett blodprov som visar vilken blodgrupp du tillhör. Du kan tillhöra grupp A, B, AB eller 0.
Rh-negativ eller positiv
Blodprovet visar också om din blodgrupp är Rh-positiv, som de flesta, eller Rh-negativ. De uppgifterna måste finnas i din journal. Om mamman är Rh-positiv behövs inga fler kontroller.
Om mammans blod är Rh-negativt och pappans är Rh-positivt kan barnet bli Rh-positivt. Vid förlossningen kan en del av fostrets Rh-positiva blod blanda sig med mammans Rh-negativa blod. Därför kontrolleras barnets navelsträngsblod efter förlossningen för att se om barnet är Rh-positivt. Om mamman då inte får vaccin inom 48 timmar efter förlossningen bildar hon antikroppar mot barnets blod. Vid nästa graviditet med ett Rh-positivt foster kan det då få en speciell form av gulsot som gör att fostret kan behöva ett blodbyte. Det är mycket sällsynt idag eftersom man kan förebygga att det sker. En Rh-negativ mamma kontrolleras tre gånger under graviditeten för att se att hon inte börjat bilda antikroppar mot fostrets blod.
Läs gärna mer om Rh-immunisering och Rh-profylax
Hb – Blodvärde (hemoglobinhalt)
Blodvärdet mäts ett par gånger under graviditeten. Det gör man genom ett litet stick i fingret. Blodet mäts i Hb, det vill säga koncentration av blodfärgämnet hemoglobin i blodkropparna. Ett lågt blodvärde är ofta tecken på järnbrist. Gravida kvinnor rekommenderas äta järntabletter dagligen från vecka 20 eftersom blodvärdet ofta sjunker under graviditeten. Du kan undvika att värdet sänks genom att äta mer järnrik mat som till exempel kött, blodpudding, ärtor, bruna bönor, gröna bladgrönsaker, aprikoser, räkor och fullkornsbröd. En del kvinnor äter även folsyra.
Blodsocker (glukos)
Sockerhalten i blodet kontrolleras regelbundet under graviditeten. Vid förhöjda värden gör man ett så kallat belastningsprov för att se om du utvecklat graviditetsdiabetes.
Infektionsscreening
Vid inskrivningsbesöket på barnmorskemottagningen tas också en del prover för att se om mamman har några infektioner som Röda hund (Rubella), Syfilis (lues), HIV eller Hepatit B-virus (smittsam gulsot). Klamydiatest rekommenderas för kvinnor som är yngre än 26 år. Test för att se om du är bärare av GBS (Beta-streptokock B) görs om du tidigare har haft en sådan infektion eller om du har symtom som tyder på att du kan vara infekterad med GBS. Proverna är frivilliga och din barnmorska informerar dig om dem innan de tas. Fråga gärna din barnmorska.
Urinprov
Urinprov tas i början av graviditeten och vid eventuellt förhöjt blodtryck för att se om du har socker eller äggvita i urinen. Det tas också för att se om det finns bakterier i urinen. Provet kan visa om du verkar ha havandeskapsförgiftning eller någon njursjukdom. Ibland visar urinprovet på äggvita utan att det behöver vara något. Det kan bero på att provet är förorenat. Om du har ätit något sött strax innan provet tas kan det ibland ge utslag för socker i urinen. Det är då helt normalt.
Gynekologiskt cellprov (Smear)
Cellprov tas på kvinnor för att cellförändringar som kan utvecklas till livmoderhalscancer ska upptäckas på ett tidigt stadium. Du blir regelbundet kallad till provtagning, men om du inte testats på länge kan barnmorskan göra det på MVC.
Fosterdiagnostik
De allra flesta barn föds friska. Hos mindre än två procent av alla nyfödda barn finns någon form av allvarligare medfödd avvikelse.
Om rutinproverna visat någon form av avvikelse eller om du är orolig över något som inte kan visas med rutinprover finns det ytterligare prover som kan göras. Om ytterligare prover ska tas bestäms utifrån olika kriterier. Proverna tas av experter i samråd med mamman. Det är viktigt att först diskutera resultatet så du får en chans att fundera över vad ni vill göra om provet visar att fostret har en svår skada eller sjukdom. Det kan vara ett svårt val. Vården går in och ger stöd och hjälp, både inför beslutet att ta provet eller om barnet visar sig ha en sjukdom.
Ultraljud
Alla gravida erbjuds ultraljud i graviditetsvecka 16-20 och de allra flesta väljer att göra det. Det görs för att fastställa graviditetens längd och antal foster. Man kan även se om fostret har några grövre missbildningar som till exempel vissa skelettavvikelser, en del missbildningar i inre organ, ryggmärgsbråck eller bråck i bukväggen. Man kan se mycket med ultraljud, men det är omöjligt att hitta allt.
Ultraljud kan även göras senare i graviditeten. Då ofta för att se hur barnet växer, hur det ligger, fostervattenmängden eller moderkakans läge.
Nackuppklarning (Nupp-undersökning)
Nackuppklarning är en ultraljudsundersökning som bara kan genomföras i graviditetsvecka 11-14. Man tittar på storleken på vätskespalten i fostrets nacke tillsammans med mammans ålder samt fostrets storlek. Genom denna uträkning kan man se om det finns risk för kromosomsjukdomar som Downs syndrom. Om det finns en risk erbjuds du ett fostervattenprov.
Nupp-undersökningen erbjuds till kvinnor över 35 år, om du själv, syskon eller nära släkting har kromosomavvikelse och känner osäkerhet inför fostervattenprov.
Fostervattenprov
Fostervattenprov erbjuds vanligtvis om mamman är över 35 år; om hon själv, syskon eller nära släkting har kromosomavvikelse; om NUPP-test eller biokemisk screening visat förhöjd risk för kromosomavvikelser eller om ultraljudet visar något som kräver vidare undersökning.
Fostervattenprov görs tidigast vid 14 fullgångna graviditetsveckor. Man kan se om fostret har en kromosomrubbning som till exempel Downs syndrom. Det går också i speciella fall att visa om fostret har någon sällsynt ärftlig sjukdom eller en infektion.
Moderkaksprov (chorionvillibiopsi)
Moderkaksprov är ett alternativ till fostervattenprov och är en form av vävnadsprovtagning. Provet kan tas vid 10 till 11 graviditetsveckor. Med moderkaksprov kan man spåra samma kromosomrubbningar som med fostervattenprov eftersom moderkakan växer från samma cell som fostret.
Fosterblodprov
Fosterblod kan hämtas från navelsträngen via en tunn nål genom mammans bukvägg. Det ger snabbt resultat vid misstänkt sjukdom hos fostret, men är svårt att genomföra. Provet innebär också vissa risker för fostret. Fosterblodprov visar precis som ett vanligt blodprov en mängd resultat.
Blodprov på mamman
AFP-test (alfafetoprotein)
AFP-testet är ett blodprov som mäter proteinhalten i mammans blod. Testet är inte helt tillförlitligt men ger en fingervisning. Det visar om fostret har en så kallad neuralrörsdefekt. Den vanligaste av dessa defekter är ryggmärgsbråck som är en missbildning i ryggraden. Om ett AFP-test visar att det finns en ökad risk för att barnet ska ha en neuralrörsdefekt blir du erbjuden fostervattenprov. Om du väntar tvillingar eller om graviditeten är feldaterad har proteinhalten en tendens att vara högre än normalt.
Biokemisk screening (Serumscreening, Köpenhamnsprov)
Biokemisk screening är ett blodprov som tas på mamman. Blodet analyseras för att visa nivåerna av vissa äggviteämnen. De jämförs med ålder och graviditetslängd som i sin tur kan läsa hur stor risk det är att få Downs syndrom eller annan kromosomskada. Vid hög risk kan man sedan avgöra om det är lämpligt att göra ett fostervattenprov. Detta prov kan göras från vecka 14, när det är för sent att testa genom nupp-test.
Provsvar och resultat
Det finns i huvudsak två svarsalternativ när du gör fostervattenprov och moderkaksprov: snabbanalys och fullständig kromosomodling. I samband med fostervattenprovet analyseras även ett äggviteämne (AFP) som finns i större mängd i fostervattnet hos foster med exempelvis ryggmärgsbråck.
Snabbanalys
Du som önskar fostervattenprov på grund av oro för Downs syndrom erbjuds i första hand så kallad snabbanalys. Det innebär att du inom en vecka får säkert besked om Downs syndrom och de övriga vanligaste kromosomavvikelserna. Du kan också få veta barnets kön. En nackdel med snabbanalys är att vissa mycket ovanliga kromosomavvikelser inte kan upptäckas.
Fullständig kromosomodling
Om det finns ärftliga kromosomfel, eller om fostervattenprovet görs för att man hittat något avvikande vid ultraljudsundersökningen, görs en annan analys med fullständig kromosomodling. Med den här analysen får du svar efter cirka tre veckor.
En nackdel med detta prov är att man även kan hitta kromosomavvikelser där det är svårt att avgöra om det har någon betydelse för fostret. En annan nackdel är att tre veckor kan kännas otroligt långt och vara frustrerande.
Efter samråd med läkaren har du möjlighet att välja mellan dessa två svarsalternativ.
Källa: Vårdguiden
|
|
